Jag var i Järvsö i helgen för att delta i rovdjurskonferensen som Världsnaturfonden (WWF) och Naturskyddsföreningen arrangerade. Temat var samexistens mellan människor och rovdjur. Många åhörare och inbjudna aktörer som Naturvårdsverket, Länsstyrelsen Gävleborg om skadeförebyggande arbete, lodjursforskare Henrik Andrén, järvforskare Jens Persson, Marcus Eldh och Sara Wennerqvist om den expansiva rovdjursturismen, Camilla Sandströms studie om attityder till rovdjur och Bernard Le Roux om rovdjursdialog. Sist men inte minst, innovationsteknik för samexistens som AI-kameror, drönare som varnar och skrämmer rovdjur med ljud, elektriska skyddsvästar för hundar och en stängslingsmaskin.

Allt i enlighet med och utifrån de lagar, direktiv och åtaganden många länder har i COP 15, men även i linje med Agenda 2030-mål nr 15 för att vända förlusten av biologisk mångfald och säkra den för framtiden.

Lodjur i park. Foto Johan Hedberg

Jätteintressant och jag känner mig hoppfull eftersom alla möjliga aktörer som arbetar för samexistens fanns på plats och fick ge sin bild till allmänheten. Det slår mig att rovdjursdebatten är betydligt djupare och mer mångfacetterad och komplex än den bild som väldigt ofta ges i lokal media. Där rovdjuren ständigt och endast problematiseras. För det finns en oro och rädsla såklart, som man ska ta på allvar. Den bemöts bäst med kunskap och erfarenhet, att t ex ge sig ut i skogen.

Varg i park. Foto: Johan Hedberg

Det är ytterst sällan de nationella eller de lokala nyheterna tar upp möjliga lösningar på de få problem som uppstår med våra rovdjur. Skyddsjakt som enda lösning, ingen nyans, inga följdfrågor, inget djup, ingen analys, framförallt inga lärdomar eller möjliga lösningar. Vilka slutsatser som dras är helt avhängigt vilken reporter som producerar  inslaget. Sammanfattningsvis en fin dag, som visade hur vår samexistens kan utvecklas.

/Nöjd deltagare