Forskarföreläsning järv

Järven – ett rovdjur på frammarsch

Jens Persson, som arbetar på Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU), föreläste om järv på Naturum Dalarna i Siljansnäs häromkvällen. Han har doktorerat på järvar i Sareks nationalpark och skrivit en bok om varg med Håkan Sand m.m. Sedan 1998 leder han Det svenska järvprojektet och arbetar nu med Grensevilt och Skogsjärvsprojektet i bland annat Dalarna.

Järven är släkt med vessla, mård etc men är större. Honorna väger ca 10 kg och hanarna ca 15. De finns framför allt i nordliga områden och är anpassade till ett liv i karga och kalla områden. De är både skogs- och fjälldjur och har nu åter börjat breda ut sig österut och söderöver i Skandinavien, t ex till Gyllbergen i Dalarna. Järvar är duktiga klättrare. De har stora fötter i relation till kroppsstorleken och jaktframgången är snöberoende. I Sverige finns knappt 600 järvar.

Järven är både rovdjur och asätare som gömmer och lagrar mat.

– Det är gynnsamt för järvarna att leva där det finns lodjur eftersom de är duktiga jägare. Lodjur dödar 3-4 ggr så många renar som järven per individ. Nästan hälften av järvarnas matplatser i Sarek utgjordes av lodjursdödade renar.

– Den största konflikten i fjällvärlden beror på att järven huvudsakligen äter tamren. I Sverige finns inga skador dokumenterade på får de senast 100 åren. I Norge däremot, som har 2 miljoner får som betar fritt, är järven det största problemet för fårägarna.

De s k hemområdena för honor är i snitt ca 200 km2 (40 000 fotbollsplaner) och för hanar ca 700 km2 (140 000 fotbollsplaner). De springer otroligt långt och lite överallt, t o m upp på fjälltoppar till skillnad från lo som rör sig i dalgångarna. Forskarna har med hjälp av helikopter försett järvarna med GPS-sändare för att följa deras rörelser.

– Jag har ett exempel på en hona som sprang 5 mil på en natt för att leta mat till sina ungar, berättade Jens. Och en hona gick inne i centrala Östersund när skidskytte-VM gick av stapeln!

En vanlig lyplats är på en sluttning med hård packad snö och ett ingångshål med ett avancerat tunnelsystem med daglegor och toaletter t ex. Lyorna ligger oftast inom 100 m ovan eller nedan trädgränsen.

De blir könsmogna i snitt vid 3-4 års ålder. Parningen sker i april till augusti. Ungarna föds vita i februari och vanligast är att två ungar kommer ut ur lyan per föryngring.

– Järvarna föder i snitt 0,7 ungar per hona och år[JP1] . Det är en liknande reproduktionstakt som björn, men mycket lägre än varg.

– Vi har observerat en hona som stannade så länge som i 3 månader i sin första lya, medan en annan hade 10 lyplatser på 2,5 mån och uppemot 25 på hela säsongen. De flyttar sannolikt fler gånger i skogslandskapet än i fjällen. En hona i Värmland flyttade hela 17 gånger på två månader.

Tillgången på föda påverkar hur många och hur ofta de får ungar. Att vara dräktig och föda ungar kostar inte så mycket, men att producera mjölk tar mycket energi. Hanarna försvarar reviret men bidrar troligen inte till att samla mat till ungarna.

– Järvarna markerar och försvarar sina revir rejält. Vi ser ofta bettskador och har också sett vuxna järvar som dödats av en annan järv.

 

– En järvhona delade av sitt revir till sin dotter. Det är dock vanligare att honorna utvandrar, ca 2/3 gör det, mellan 1 och 50 mil. Alla hanar utvandrar – upp till 120 mil!

Ungarnas dödlighet ligger på 20% och vanligaste orsaken är andra järvar.

– Pappan dödar inte sina egna ungar, men andra hanar kan göra det. Andra hanar behöver dock inte döda ungarna för att kunna para sig med honan som hos t ex björn. I veckan hittade vi tyvärr en dödad unge i Gyllbergen.

Vuxendödlighet beror mest på illegal jakt (säker 22%, sannolik 38%), legal jakt 10%  och naturliga orsaker som t ex laviner 25%. Det här är för ett visst område en viss tidsperiod.

– Honorna blir ofta äldre. Hanarna lever ett tuffare liv och den illegala jakten är ungefär dubbelt så stor på hanar som på honor.

I skogslandskapet fångar forskarna järvarna i fällor för att förse dem med GPS-sändare.

– Här äter de älg, rester från älgjakten, åtlar, vargdödade älgkadaver, några få älgkalvar och rådjurskid. I mindre utsträckning skogsfågel, hare, smågnagare och ev. bäver. I Nordamerika tar de massor av bävrar och kan t o m föda ungar i gamla bäverhyddor. Jag vet inte om de äter vildsvin.

De föder oftast sina ungar i äldre blandskog där det är otillgänglig och klippig terräng. Honornas hemområden går ner i oktober p g a älgjakten.

– Interaktionen mellan järv och varg ska bli intressant att studera mer. Järvarna äter vargdödade byten men vargen kan också vara farlig för järv.

Jens avslutade med att visa roliga bilder från en kamera där många olika djur fastnat på bild.

Arrangörerna Karen och Fia samt föreläsaren Jens.

Föreläsningen var ett samarbete mellan Folkuniversitetet, Naturum och Naturskyddsföreningen.

Läs mer på https://jarvprojektet.weebly.com

Kommentera

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.