Fäbodbruket – ett levande kulturarv och ett sätt att bruka i framtiden

Fäbodbrukarföreningen och Naturskyddsföreningen träffades på Karl Tövåsens fäbod i helgen för att dryfta gemensamma problem och diskutera strategier för ett fortsatt och utvecklat fäbodbruk. Båda föreningarna var överens om fäbodarnas stora betydelse naturmässigt, socialt och i beredskapssyfte.

– Många är intresserad av bra mat, sa fäbodbrukare Tin Gumuns. Jag har nog många vänner om det blir en kris –jag som vet hur man gör mat utan el.
I Sverige finns idag ca 200 fäbodar, varav ca 80 i Dalarna och 20 i Gävleborg. Som en jämförelse finns det 9 000 fäbodar i Österrike .
– Endast 10 % av de hagmarker som fanns för 100 år sedan återstår idag, berättade Stefan Ohlander från Skalens fäbod.
Det extensiva småskaliga jordbruket, där fäbodarna är viktiga, betyder mycket för bevarandet av den biologiska mångfalden som idag är starkt hotad av bl a det storskaliga industriella jordbruket såväl som av storskogsbruket. Biologisk mångfald är viktig att bevara och utveckla för vår framtid på jorden.
–En resurssnål småskalig djurhållning med betande djur i våra skogar och hagmarker är bra för den biologiska mångfalden, för människors välbefinnande och för vårt gamla fina kulturlandskap som i snabb takt växer igen och försvinner, bl a för att fäboddriften är så liten idag, sa Stefan Persson, ordförande i Naturskyddsföreningen Gävleborg. Annat var det förr då det fanns en massa fäbodar där man tillagade och bevarade sommarens överflöd till vinterns behov av mat.
– Det är viktigt att vi dokumenterar och visar på hur den biologiska mångfalden med blommor, svampar, insekter m.m. gynnas av betande djur, ansåg Anders Janols från Naturskyddsföreningen Dalarna. Det är också viktigt att fler förstår och lär sig uppskatta fäbodarna och de produkter de skapar utifrån sina betande djur. Att vi tar tillvara gammal kunskap och traditioner om djur och natur. Det är viktigt i ett läge där vi behöver bli mer självförsörjande och kunna producera mat både klimatsmart och lokalt.
–Hur kan samhället hjälpa till att underlätta för nuvarande brukare och sådana som vill starta med fäbodbruk igen, undrade Kristian Olofsson, ordförande i Svenska Fäbodbrukarföreningen. Här måste myndigheterna sluta se i sitt eget stuprör och se fäbodarna som något enbart musealt och kuriöst. Det behövs en bred samsyn och samarbete mellan olika myndigheter så att inte den ena myndigheten sätter krokben för brukaren och för andra myndigheter.
Föreningarnas representanter var även överens i rovdjursfrågan.
– Jag tycker det är dumt att stirra sig blind på antalet rovdjur, det är mycket bättre att koncentrera sig på problemdjuren, sammanfattade Dennis Olsson, fäbodbrukare utanför Gävle. Gör det lättare att få skyddsjakt och låt statliga jägare sköta den jakten. Vi är också öppna för fler och bättre förebyggande åtgärder mot rovdjur.
Det blev en mycket givande dag på vackra Karl Tövåsens fäbod med många intressanta och givande diskussioner och frågor som föreningarna tillsammans ska jobba med framöver.

Kommentera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *