Ett fåtal gånger under den senaste månaden har delar av riksmedia berättat om direkta konsekvenser av den senaste naturvårdsbudgeten från regeringen. De flesta inslagen passerar nog obemärkt förbi nyhetskonsumenterna. Det är ju så mycket annat elände samtidigt. Förvisso sant!

Ett reportage som torde ha berört många djur- och naturvänner handlade om den kraftiga neddragningen av stödåtgärder för att rädda stammen av fjällräv. Den ansvariga länsstyrelsen känner sig nödsakad att radikalt skära ner på matning och skyddsåtgärder. Och vår egen länsstyrelse i Dalarna har i ett föga uppmärksammat pressmeddelande berättat att ”Länsstyrelsen har i år fått halverat anslag för att finansiera arbetet med naturvård i länet”. Smaka på den meningen! Vilken annan verksamhet av nationellt intresse skulle kunna tänkas hanteras på ett sådant sätt?

Svenska natur- och kulturminnen hotade

Även om begrepp som biologisk mångfald, ekosystem och grön infrastruktur av många upplevs som lite främmande och teoretiska har de en mycket konkret betydelse för våra naturliga miljöer nu och i framtiden. De flesta av dem är formade genom naturliga processer med ringa påverkan av oss människor, andra i samspel med tidigare generationers arbete under sekler och årtusenden. Bland de tydligaste exemplen på de senare har vi våra gammaldags naturslåttermarker och ängar. Dessa saknar i stort sett ekonomisk betydelse för jordbruksnäringen sedan nästan ett sekel. Därför har de drastiskt minskat till antal och areal. Det är mycket bekymmersamt då de är viktiga hemvister för ett myller av vackra, intressanta och för de levande systemen viktiga arter. De bär på svenska traditionella kultur- och naturvärden av oskattbar betydelse. Vi har dock inte i de stora medierna hört eller läst något om det dråpslag som årets budget riktat mot de hävdskapade och skötselberoende kultur- och naturminnen som våra naturliga fodermarker utgör. Sådana här marker måste slås varje år, och även betet måste ske regelbundet.

Länsstyrelsen i Dalarna hör till de länsmyndigheter i landet som mest framgångsrikt har givit stöd, kunskapsmässigt och i form av praktiskt arbete, till den i stor utsträckning åldriga skara människor som bedriver ideell traditionell skötsel av våra blommande änglamarker. Glädjande nog har under det senaste decenniet minskningen av de här ängarna i Dalarna upphört. Insatserna har givit stor naturvårdsnytta till låga kostnader, närmast felräkningspengar i de stora ekonomiska sammanhangen. Av samma orsak som den uppkomna svältkuren för fjällrävarna har pengarna till slåtterstöd i vårt län minskat till en fjärdedel. Och till följande två år aviseras ytterligare neddragningar. Konsekvensen blir igenväxning och utarmning av arter. I många fall sker oåterkalleliga förluster på några få år.

Fråga barnen!

Inte enbart betydelsefulla fjällrävar och ängarnas myller av levande varelser kommer att lida stor skada av regeringens fientlighet mot arbetet med våra natur- och kulturvärden. Vi ser dessutom särskilt hur arbetet för fågelskydd och bevarandet av den ringa återstoden med naturligt rika skogsmiljöer försvåras radikalt genom det ”paradigmskifte” som vår regering expedierar. Hur ska detta kunna motiveras mot bakgrund av att Sverige skrivit under på FNs ramverk för biologisk mångfald, och de åtaganden som det innebär? Regeringen kan inte vara ovetande om konsekvenserna för Sveriges natur! Dock kan det vara svårt för en bred allmänhet att informera sig om vart den här naturvårdspolitiken leder. Den regering som ”vi” valt anser tydligen att naturvårdsfrågorna är av underordnad betydelse (ett ”särintresse”?). Men fråga barnen och deras efterkommande! Vakna upp! Det är dags att rätta till detta i vårpropositionen som regeringen ska lägga fram.

Dalarnas Botaniska Sällskap gm Urban Gunnarsson

Dalarnas Ornitologiska Förening gm Stig-Åke Svensson

Entomologiska Föreningen i Dalarna och Västmanland gm Lars-Ove Wikars

Mykologiska Föreningen Svampklubben Skogsriskan gm Anders Janols

Naturskyddsföreningen i Dalarna gm Mattias Ahlstedt