Den senaste tiden har budskapet att fåglar är ett hot mot hela vår skogsnäring trummats ut i media. Det hela började när Skogsstyrelsen för några veckor sedan meddelade att det ”krävs en ny ordning i skogen”.  Skogsindustrin deklarerade då högljutt, tillsammans med Skogsstyrelsens generaldirektör, att den nya ordningen riskerar att leda till att hela skogsnäringen går under och begärde snabba regeländringar. Men regeringen måste skynda långsamt och i stället införa artskyddsutredningen i sin helhet. 

De alarmistiska budskapen från både myndighet och skogsnäring om fågelskyddet är överdrivna. Visst stämmer det att alla vilda fåglar är fridlysta enligt artskyddsförordningen och att hänsyn ska tas. EU:s fågel- och livsmiljödirektiv kräver också att skogsägare har kunskap om vilka arter som finns i de skogar som ska brukas. Skogsägare måste också veta hur dessa arter påverkas av skogsbruket och hur skogsbruket kan anpassas så att arterna kan fortsätta leva i skogen även när den brukas. Dessutom kräver EU att ett förebyggande system ska användas inom skogsbruket, som till exempel skogsbruksplaner.

De här reglerna har varit gällande länge i Sverige eftersom vi är medlem i EU. Men problemet är att Sverige aldrig har anpassat sitt skogsbruk efter EU:s regler, med Skogsstyrelsens goda minne. Nu har ett antal domar slagit fast att EU:s regler självklart ska tillämpas i Sverige, och att det svenska skogsbruket måste ta mycket större hänsyn till arter än vad som görs idag. Men att skogsägarna måste inventera eller skydda varje enskild fågel av vanliga arter innan avverkning är överdrivet. Skogsbruket måste dock leva upp till EU:s lagstiftning om artskydd, och dessutom ska skogsbruket anpassas efter den skog som brukas och skogsbruket ska vara förebyggande och hållbart.

I den artskyddsutredning som nu ligger på regeringens bord finns de skrivningar som gör att den här otydligheten försvinner. Utredningen är gedigen, och om den genomförs i sin helhet svarar den på flera av de krav som EU ställer på Sveriges skogsbruk. Det vore oansvarigt av att genomföra snabba ändringar på förordningsnivå.

Regeringen måste skynda långsamt, och i stället för att lyssna på del alarmistiska budskapen från både skogsindustrin och Skogsstyrelsen genomföra de ändringar i lagstiftningen som artskyddsutredningen föreslår.

Att skydda arter och samtidigt möjliggöra ett hållbart skogsbruk är en för viktig fråga för att slarva bort.

Monika Utter och Gunilla Lundborg, Naturskyddsföreningen Västerbergslagen