Replik till Anders Almäng, resultatområdeschef på Sveaskog, i DT 28 augusti 2018

 

Är regeringens politik att ett av Sveriges mest värdefulla tallnaturskogslandskap ska avverkas? Tydligen ska inte miljömålen för skogen samt regeringens etappmål om att minst 20 procent av Sveriges landområden ska bevaras till år 2020 nås. Bara drygt 2 % av den produktiva skogsmarken är formellt skyddad i mellersta Sverige (nedan fjällnära gränsen). I Rättviks kommun är siffran mindre än 1,5 % (2016).

 

Vi uppskattar självfallet att Sveaskog avsätter en del av sina skogar i Ore Skogsrike. Enligt ”Ekoparksplan Ejheden” är målet att skydda ca 46 % av den produktiva skogsmarken medan virkesproduktion bedrivs på drygt 50 % av marken. Utöver den skyddade arealen, där underligt nog kvarlämnade enskilda träd och trädgrupper på hyggen ingår, finns både kalhyggen och unga trädbestånd i ekoparken medan äldre tallnaturskogar avverkas. De rödlistade arterna i skogen överlever inte kalavverkning även om enskilda träd och trädgrupper lämnas kvar. Stora sammanhängande skogslandskap behövs för att upprätthålla livskraftiga populationer. Var ska arterna sprida sig när det mesta i landskapet förvandlas till kalhyggen och plantager?

 

Metria bedömer att det finns en stor andel kontinuitetsskogar (K-skogar) i Ore Skogsrike. Det är skog som inte påverkats av kalhyggesbruket som infördes i stor skala under 1950-talet. K-skogarna utgör ett viktigt underlag för Länsstyrelsen i arbetet med att hitta värdefulla skogar för formellt skydd. Stora delar av Ore Skogsrike anses även vara en värdetrakt d.v.s. ett landskapsavsnitt med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Ore Skogsrike bedöms också ha högsta skyddsklass och prioritet i det framtida naturskydds- och naturvårdsarbetet enligt en rapport från Länsstyrelsen Dalarna om hotade skalbaggar på tallved i Dalarna (2012).

 

Alla de avverkningsanmälda skogarna i Ore Skogsrike har inte inventerats i fält av Länsstyrelsen. Myndigheten har begränsade resurser i sitt arbete med formellt skydd och har dessvärre inte valt att prioritera skogarna i Ore Skogsrike.

 

Anders Almäng skriver att Sveaskog gör en naturvärdesbedömning inför alla avverkningar. Med tanke på att Sveaskog avverkar skogar med en rad olika värdefulla arter fungerar bevisligen inte bolagets naturvärdesbedömningar tillfredställande. Sveaskog tar inte hänsyn till förekomsten av signalarter och rödlistade arter utan bedömer istället historik och skogliga strukturer i form av bl.a. naturvärdesträd, trädslag, ålder på träden och antal lågor. Trots att Naturskyddsföreningen funnit 30 olika rödlistade arter på ca 450 punkter i den avverkningsanmälda skogen vid norra Brännvinsberget anses skogen inte vara skyddsvärd av Sveaskog. Dessa arter är ett kvitto på att skogen har höga naturvärden och de är starkt beroende av att deras livsmiljö hålls intakt och inte fragmenteras ytterligare.

 

Det tål att upprepas att Naturskyddsföreningen aldrig blev meddelad om att Sveaskog avverkade den värdefulla skogen vid Brännvinsberget där fynd av 40 olika signalarter och rödlistade arter gjorts. Det var först när en representant från Naturskyddsföreningen besökte området flera månader senare som avverkningen avslöjades. Vi vill inte få fler sådana överraskningar utan önskar att Sveaskog är tydliga med vilka skogar de tänkt avverka härnäst och när, det vill säga en dialog, vilket även ingår i FSC certifieringen.

 

Vi önskar för övrigt se Sveaskogs inventeringsresultat från Ore Skogsrike eftersom vi inte har fått se dessa än. Skogsstyrelsen meddelar att de inte kan dela med sig av resultaten eftersom Sveaskog äger dem.

 

För att hindra en fortsatt utarmning är det mycket viktigt att motverka den fortgående fragmentering som sker i Ore Skogsrike. De skogar som Naturskyddsföreningen pekat ut som skyddsvärda kan och får omöjligt klassas som produktionsskogar. Området utgör troligtvis ett av nordvästra Europas mest värdefulla tallnaturskogslandskap. Upp till bevis, Sveaskog. De värdefulla skogarna i Ore Skogsrike måste skyddas i sin helhet. Vi ber också Länsstyrelsen att omvärdera sitt ställningstagande gällande norra Brännvinsberget. De rödlistade arterna riskerar utarmning i takt med planerade avverkningar även om naturhänsyn tas.

 

Mattias Ahlstedt, ordförande, Naturskyddsföreningen Dalarna

Margareta Wikström, ordförande, Naturskyddsföreningen i Rättvik

Frode Pleym, chef, Greenpeace Sverige

Lina Burnelius, ansvarig för skogsfrågor, Greenpeace Sverige

David van der Spoel, talesperson, Skydda Skogen

Mikael Sundström, ordförande, Jordens Vänner

Lovisa Roos, vice ordförande, Fältbiologerna

Anna Westberg, kampanjchef, Skiftet

Pia Björström, talesperson, Klimataktion

Samuel Jarrick, talesperson, Klimataktion

Pella Thiel, End Ecocide Sweden

Gunilla Winberg, ordförande, Framtiden i våra händer

Lotta Berg, ordförande, BirdLife Sverige

Stig-Åke Svenson, ordförande, Dalarnas Ornitologiska Förening

Sören Nyström, vice ordförande, Dalarnas Botaniska Sällskap

Anders Janols, sekreterare, Mykologiska Föreningen Skogsriskan i Dalarna

Martin Westberg, Svensk Lichenologisk Förening

Johan Lind, ordförande, Naturfotograferna/N