– Fäbodarnas slåtterängar är för många arter de sista växtplatserna av någorlunda storlek. Slå vakt om dem! Den uppmaningen riktar Anders Janols till alla ägare och brukare av fäbodar.
– Det handlar om unika och omistliga värden och skönhetsupplevelser, anser han.

Naturskyddsföreningen i Gagnef har hållit årsmöte och bland deltagarna märktes ängsbrukarna Anders Janols och Stefan Olander, som berättade om den hotade mångfalden i fäbodarnas bevarade slåtterängar.

Anders Janols, prisad ängsbrukare och en av landets främsta ängsmykologer, redogjorde för situationen i Gagnef, där det fortfarande finns en handfull välhävdade slåtterängar. Så sent som ifjol utsågs Lennart Hindriks, Odens Olle Eriksson och Pär Hindriks till Årets ängsbrukare i Dalarna för sin lieslåtter.

Anders visade också bilder av hotade och vackra ängssvampar.

Stefan Olander visade fotografier från ett fäbodområde han är i färd med att restaurera, bilder som föreställer insekter, skalbaggar, fjärilar och andra arter som är knutna till och beroende av ängen.

Frågan som Janols och Olander ställde till åhörarna var hur kan vi bevara dessa unika miljöer?

– Det finns egentligen inget svar på den frågan. Vi kan bara berätta om och visa vad som finns och hoppas att de som äger och brukar fäbodar – eller har gårdstun och ängar hemma i byarna – får upp ögonen för den mångfald och de skönhetsupplevelser som slåtterängen erbjuder, säger Anders Janols.

Han konstaterar att många av ängsväxterna tidigare fanns även i andra miljöer, men att fäbodarna nu är de sista större växtplatserna:

– Landskapet och landskapsvården har förändrats så att om vi inte slår vakt om mångfalden i fäbodarna riskerar arter att dö ut lokalt, regionalt och om det vill sig illa även i stor skala. Då finns det inte längre kvar några miljöer varifrån de kan spridas.

De båda föredragshållarna uppmanade alla intresserade att hävda ängarna; att slå under sensommaren, helst med lie eller slåtterbalk och– det kanske viktigaste – att räfsa ihop och ta bort höet.

– När det ligger kvar eller samlas i hål eller högar tillför det kväve som gynnar ett fåtal högresta arter – på alla andras bekostnad.

Men föredragshållarna berättade också att Länsstyrelsen Dalarna inte bara inventerat värdefulla miljöer, utan också ”stöttar växtlokaler som är på fallrepet”.

– Det handlar inte om några stora pengar, men de används smart – för att sprida kunskap och för att stimulera till fortsatt ängsskötsel och intressera nya generationer för mångfaldsarbete. Förhoppningen är att med hjälp av enskilda, fäbodlag, hembygdsföreningar och Naturskyddsföreningens kretsar bevara det som fortfarande finns kvar.

Liknande föredrag – med fokus på den lokala situationen har också hållits i Rättvik, Malung och Falun.