Vi var från början entusiastiska, kanske naiva, sedan lamslagna och därefter alltmera upprörda. Så har vårt förhållande till vindkraftutbyggnaden utvecklats under åren efter beslutet om utbyggnadsmålet 20 TWh landbaserad vindkraft per år i Sverige år 2020.

Från Dalarna och norrut växer nu raskt stora industrilandskap upp på bergskrön som hittills täckts av biologiskt rika gammelskogar. De har varit svåra att nå för avverkning och har därför blivit kvar ofördärvade. Sådana måste skyddas för att Sverige ska kunna nå det nationella miljömålet ”Levande Skogar” och sina åtaganden vid FN-mötet i Nagoya 2010.  Många av vindkraftparkerna täcker tiotals kvadratkilometer med sönderstyckad gammelskog. I Dalarna planeras anläggningar med arealer över 50 km².

Vår upprördhet över de orimliga avvägningar som ofta görs mellan natur- och kulturvärden kontra utbyggnadsplaner har nu nått en gräns där vi beslutat att öppet och aktivt börja agera mot de regler och krafter som möjliggör den här utvecklingen.

Affärsintressen med starkt politiskt stöd

Den viktigaste instansen vid planeringen av vindkraftsprojekt är den kommunalpolitiska. Om den beslutat om klartecken och projektören påbörjat sitt arbete, ligger vägen oftast öppen mot bygget av vindkraftparken. Starka motargument från allmänhet, idéella föreningar, länsstyrelser och Naturvårdsverk lämnas skrämmande ofta utan avseende hos de domstolar som är satta att försvara allmänintressets rättmätiga krav på objektivitet. Domar beslutas på ofullständiga grunder och viktiga nytillkomna fakta noteras överhuvudtaget inte vid ansökan om överklagande (se t.ex. mål M 599-13 och M 8779-14!). Rättsprocesserna kännetecknas ofta av okunskap och brist på engagemang, men också av den grund som lagstiftarna lagt.

Vindbolagens ingenjörer och informatörer håller möten med lokalbefolkningen där guld och gröna skogar utlovas. Underlagen som presenteras har utarbetas av betalda ”experter” på allt från fåglar till vägbyggnad. Nackdelarna sägs vara obetydliga och ansenliga summor utlovas till traktens fattiga föreningar som bygdepeng. Så har många skeptiska röster tystnat. Markägarna har i regel redan knutits upp genom löften om feta arrendeavtal. Ärendena rullar sedan på och de politiskt gynnade affärsintressena kan förverkliga sina planer.

 

Vad vill vi i stället?

Först och främst kräver vi att regeringen omedelbart gör ett förutsättningslöst omtag i den här frågan! Den tekniska utvecklingen inom energisektorn och faktorer i samhället som leder till lägre elförbrukning visar tydligt att satsningen på vindkraft är starkt överdriven, och med onödigt stora skador på natur, kultur och ekonomi. Nya sätt att producera eller spara el – solel, vågkraft, energieffektivisering m.m. kommer på bred front.

Om miljöargumentet kan bl. a. sägas att förstörda skogsmarker inte i fortsättningen kan binda den klimatskadliga koldioxid som vindkraften sägs förhindra utsläpp av. Förstör alltså inte gammelskog genom anläggande av vindkraftparker eller kalhyggesbruk! Det finns stora arealer i acceptabla vindlägen på marker som redan är starkt exploaterade – kalhyggen, ungskogar, gamla industriområden o. likn. Och vad händer när anläggningarna ska avvecklas om 25 år? Det handlar ju inte om att bara dra upp några tältpinnar, utan om betongfundament, 100-tons stålkonstruktioner, lossprängda bergmassor, breda vägstråk, djupa dikningar, kraftledningar m.m. Vem bekostar det som kan återställas? Ett av bolagen i Dalarna åläggs att avsätta 120 000 kr per verk för demontering. En struntsumma i sammanhanget!

 

Vindkraft? Ja! Men på rätt plats!

Vindkraften kan inte generellt avvisas som ett av alternativen i den framtida produktionsstrukturen, men produktionssättet måste nyttjas med förnuft. Politiker av alla kulörer – dra i nödbromsen nu!

 

Naturskyddsföreningen i Dalarna

Ulla Magnusson

Länsordförande

Nordanåker 4

780 51 Dala-Järna

0281 – 210 12

 

Dalarnas Ornitologiska Förening

Mats Forslund, ordförande

S Fullsta 170

774 99 By kyrkby

0226-700 30